Barnets identitet, språk, kultur och tro

Barnets identitet, språk, kultur och tro

Att bevara tillhörighet utan att göra antaganden

Ett barn som flyttar till ett familjehem tar med sig erfarenheter, relationer, språk, vanor, minnen och flera möjliga tillhörigheter. Familjehemmets uppgift är inte att definiera barnet, utan att skapa trygghet och hjälpa barnet att behålla och utforska de delar av sin identitet som är betydelsefulla för barnet.

Barnet kan känna stolthet, saknad, ambivalens eller ointresse inför delar av sin bakgrund. Barnets förhållande till språk, religion, traditioner och ursprung kan dessutom förändras över tid. Därför behöver familjehemmet vara lyhört, nyfiket och varsamt – utan att pressa barnet att representera en viss kultur eller tro.

Känner du igen detta?

Kanske bor ett barn hos dig som har andra erfarenheter av språk, högtider, mat, religion, hår- eller hudvård än de du själv har. Du vill ge barnet trygghet och kontinuitet men är rädd för att göra fel.

Du kanske funderar på:

• Hur frågar jag utan att göra barnet till ”den annorlunda”?
• Vad gör jag om barnet inte vill prata om sitt ursprung?
• Hur kan barnet behålla sitt modersmål?
• Vem bestämmer om religiöst deltagande, fasta eller särskild klädsel?
• Hur agerar jag om barnet utsätts för rasism?
• Kan jag kontakta en förening, församling eller mentor?
• Hur samarbetar jag med barnets föräldrar och nätverk på ett tryggt sätt?

Det finns sällan ett standardsvar. Utgångspunkten är det enskilda barnet, barnets åsikter, barnets bästa och den planering som socialtjänsten ansvarar för.

Varför händer detta?

När ett barn flyttar till ett familjehem förändras mer än bostaden. Barnet kan förlora vardagsljud, smaker, språk, skämt, relationer, platser och rutiner som tidigare varit självklara. Socialstyrelsens utbildningsmaterial beskriver hur familjehemmet och barnet tillsammans kan behöva skapa en ny familjekultur, samtidigt som barnets modersmål, vanor och viktiga relationer får utrymme.

Identitet består inte av en enda etikett. Ett barn kan känna tillhörighet till flera familjer, språk, platser, traditioner eller livsåskådningar – eller vilja avstå från sådant som vuxna förknippar med barnets bakgrund. Barnkonventionen skyddar bland annat barnets identitet och, för barn som tillhör en minoritet eller ett urfolk, rätten till språk, kultur och religion.

Den nya socialtjänstlagen anger att barnets bästa ska beaktas, att barnet ska få möjlighet att uttrycka sina åsikter och att åsikterna ska tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad. Vården ska planeras, genomföras i samråd med socialnämnden och följas upp.

Familjehemmets viktigaste förhållningssätt är därför: fråga, lyssna, stäm av och följ upp – utan att lova, registrera eller ordna kontakter på egen hand när frågan berör vårdnad, säkerhet eller känsliga personuppgifter.